Denna dagen har varit så ohändelselös en dag kan vara. Det har inte hänt någonting.

Men jag har suttit och tänkt. Oftast eller nästan alltid i mitt fall är det så att det man hatade då saknar man nu. Varför är det så?

Jag vill inte att det ska vara så, kan man inte bara hata det eller inte hur svårt kan det va? Så säger folk "livet är inte svart eller vitt"

- Nej det är det inte, för mitt är så jävla grått det kan bli.

Mitt liv har dragit i alla sina handbromsar den har, för det rör sig ingenstans, inte en millimeter frammåt och jag som inte har körtkort vet ju inte riktigt hur man släpper på bromsen.

Dags att ta tag i detta nu!